I min videoblogg som jag gjorde för ett tag sedan så lovade jag att jag skulle berätta lite mer om Max. Det var någon som undrade ifall det var min egen häst och varför han blev avlivad. Så ja, jag tänkte försöka göra en lång historia kort.

Max var inte min häst, utan jag och en annan tjej var skötare åt honom. Han stod på en ridskola här utanför stan och han betedde sig som en riktig ridskolehäst - osäker och tjurig mot allt och alla. Det var inte många som skulle välja honom i första hand. Han högg i luften när man kom in i spiltan, han sparkade när man skulle sadla honom och så vidare... Men det var ändå någonting hos honom som jag fastnade för. Jag kan inte sätta fingret på exakt vad, men det var någonting med den där hästen som gjorde att jag valde honom framför alla andra.

Han behövde bara någon som han kunde lita på. Någon som såg det ingen annan såg. Sakta men säkert började vi finna förtroende för varandra. Den där tjuriga ridskolehästen förvandlades till världens mysigaste lilla farbror som gnäggade lågt när man kom in i stallet. Han kom alltid fram till en i hagen och la huvudet i sin famn och bara myste. Åh, jag kommer fortfarande ihåg hur gott han luktade! 

Men Max hade problem med sina ben. Han var halt av och till och även fast det gick att bota så tog det inte långt tid innan han blev halt igen. Sommaren 2011, för snart exakt ett år sedan, så var det båda frambenen som tog stryk. Och den här gången var det illa. Eftersom att han blev halt hela tiden och ingenting hjälpte, så bestämde dom att han skulle få gå på sitt sista bete den sommaren. Den 8 augusti 2011 avlivades han.

Max blev 15 år och under 3 av dom 15 åren hade jag lyckan att finnas i hans liv. Han var den enda hästen jag någonsin litade på. Han var den enda hästen som jag verkligen älskade. Alltså det är så himla svårt att beskriva allt, det går liksom inte att sätta ord på det. Han var helt underbar på alla sätt och vis. Och det gör så himla ont i mig, som om någonting fattas där inne. Men jag är ändå så himla glad över den tiden jag fick spendera med honom. Kommer aldrig någonsin glömma dom underbara åren.

Älskade häst, gud vad jag saknar dig! Tack för allt. ♥