Något av det bästa som finns är att gå upp tidigt en lördagsmorgon när solen precis håller på att gå upp. Att ta med sig sin fina hund och gå ut på en promenad i den alldeles tysta och sovande staden. Känna den kyliga luften och bara traska runt där tillsammans med en fin vän. En fin vän med alldeles för vackra och bruna ögon.

Att sedan se sin hund rusa upp för trappan när man kommer hem, hur han sätter sig där och bara väntar på att man ska tala om för honom hur duktig han var. Hur fint han gick och vilket fint sällskap han var. Se glädjen lysa i hans ögon. Det gör mig så lycklig att se honom lycklig!
Världens finaste Benson! ♥